Efter vårt möte på UBC och Office of Learning Technology (OLT) så känner vi oss lite omtumlade. Men inte på grund av att vi känner att vi fått mycket att fundera över vad gäller nya intreyck...snarare på grund av att vi ser så lita av visioner eller nytänkade. UBC är det Universitet som utvecklade WebCT (som numera är uppköpt av Blackboard) och som har arbetat med någon form av distansundervisning redan från 40-talet. Även här finns en stor organisation som arbetar med att skapa animationer, grafik, webbsidor mm för att få det att se bra ut men man arbetar inte alls just med realtidskommunikation.
Det som vi efter detta möte diskuterat flitigt är varför man inte vill arbeta med interaktion i högre grad. Ett universitet som dessutom tagit fram en plattform för digitalt lärande och som dessutom har stöd för viss realtidskommunikation (Wimba-fast det nyttjades inte) inte arbetar mer med dessa verktyg som stöd för undervisning. Helt uppenbart så betraktar ledningen vid både SFU och SBU distansundervisningen som en mindre viktig verksamhet och är kanske inte så strategiskt viktig för rekrytering.
När vi valde plattform vid Högskolan Dalarna valde vi att inte satsa på några Nordamerikanska LSM bl.a. för att vi ansåg att dessa hade pedagogik som inte stämde överens med vår nordiska pedagogik. LSM-en bygger mycket i Nordamerika på kontroll och tilldelning av ordet till studenterna/eleverna. LMS i överlag baseras på en tanke om asynkrona möten och samtal och det man har gjort är att överföra pappersuniversitet till ett digitalt format men som fortfarande baseras på idéer om hur vi gjort tidigare och att "pappersideologin" ligger som en våt filt över hur man tänker kring nätbaserat lärande. Allt baseras fortfarande på den gamla akademin. När vi frågade SBU om visioner för framtiden så talade man om open educational resources, dvs öppna lärresurser, där ville man gå vidare och de medverkade och deltog i Educase som är en ideel organisation som verkar för nyttjandet av informationsteknologi i högre utbildning. Deltagande i konferenser och andra sammanhang var viktiga men fokus ligger mycket på forskning. Forskning i sig är viktigt men vi ser allt fler rapporter som lyfter fram det positiva i asynkron kommunikation. Högskolan Dalarna arbetar mycket med synkron kommunikation och vi har sett att det givit resultat både vad gäller pedagogisk utveckling såväl som studentrekrytering. Vår fråga är...hur kan så många kända universitet ha så mycket forskning men kommit så kort på vägen? En viktig fråga som vårt lärosäte måste ta itu med är således, dock i än högre omfattning, forskning inom området nätbaserat lärande och synkron kommunikation .
Stefan Rodheim sammanfattade en del av det som jag (Jan Svärdhagen) skrivit ovan i nedanstående film:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar