Kvar på Chicagos flygplats finns mycket tid till eftertanke, särskilt när timmen är alltför sen. Vid ett flertal av våra möten har vi diskuterat olika verktyg som stöd för lärande. Vi har diskuterat LMS och konferensprogram, vi har diskuterat web 2.0 lösningar och akademin som möjlighet eller hinder för pedagogisk utveckling. Det sistnämnda låter kanske paradoxalt men är ingen omöjlighet. Det handlar om svårigheten att få akademin att vilja arbeta med lärande under mycket annorlunda förhållanden men ändå utan att tappa fokus...dvs studentens/den enskildes individuella utveckling. När nu nätet så totalt förändrar oss och våra invanda kommunikationsmönster så måste vi också på allvar fundera över hur det påverkar akademin. De universitet vi varit i kontakt med är alla eniga om att vi måste våga ta nya steg för att akademin inte skall vara helt världsfrånvänd. Detta innebär dock inte att vi är överens om hur vi vill få till stånd denna förändring. En mycket givande berättelse (som säkert funnits under flera år men jag har inte upptäckt den förrän idag) kastar lite ljus över den mycket svårövergripliga förändringen vårt samhälle har genomgått under de senaste 15 åren:
Om vi ser till framtiden då...jag det finns en hel del intressanta personer att följa på nätet. Terry Anderson som vi mötte igår vågar tänka nytt och utmanande, samtidigt som han har en stadig fot i forskningen och värnar om akademin. Denna kombination är mycket viktig. Vi har fått en del spännande material från honom. Ett begrepp som vi bör fördjupa oss i är Connectivism som är något i stil med A Learning Theory for the Digital Age.
Ytterligare håller jag ett öga på Stephen Downes' initiativ OLDaily. Ibland matnyttigt...ibland inte. Läs t.ex Downes artikel E-learning 2.0.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar