Verktyg och lärande

Kvar på Chicagos flygplats finns mycket tid till eftertanke, särskilt när timmen är alltför sen. Vid ett flertal av våra möten har vi diskuterat olika verktyg som stöd för lärande. Vi har diskuterat LMS och konferensprogram, vi har diskuterat web 2.0 lösningar och akademin som möjlighet eller hinder för pedagogisk utveckling. Det sistnämnda låter kanske paradoxalt men är ingen omöjlighet. Det handlar om svårigheten att få akademin att vilja arbeta med lärande under mycket annorlunda förhållanden men ändå utan att tappa fokus...dvs studentens/den enskildes individuella utveckling. När nu nätet så totalt förändrar oss och våra invanda kommunikationsmönster så måste vi också på allvar fundera över hur det påverkar akademin. De universitet vi varit i kontakt med är alla eniga om att vi måste våga ta nya steg för att akademin inte skall vara helt världsfrånvänd. Detta innebär dock inte att vi är överens om hur vi vill få till stånd denna förändring. En mycket givande berättelse (som säkert funnits under flera år men jag har inte upptäckt den förrän idag) kastar lite ljus över den mycket svårövergripliga förändringen vårt samhälle har genomgått under de senaste 15 åren:


Om vi ser till framtiden då...jag det finns en hel del intressanta personer att följa på nätet. Terry Anderson som vi mötte igår vågar tänka nytt och utmanande, samtidigt som han har en stadig fot i forskningen och värnar om akademin. Denna kombination är mycket viktig. Vi har fått en del spännande material från honom. Ett begrepp som vi bör fördjupa oss i är Connectivism som är något i stil med A Learning Theory for the Digital Age.

Ytterligare håller jag ett öga på Stephen Downes' initiativ OLDaily. Ibland matnyttigt...ibland inte. Läs t.ex Downes artikel E-learning 2.0.

Stuck in Chicago

Då var flytet över. Vi har haft en otrolig resa och allt har klaffat perfekt. vi har hittat dit vi skulle och vi har träffat personerna vi stämt möte med över e-post. Men nu sitter vi fast på Chicago flygplats O'hare. Vi får dock tid till att fundera över vad vi upplevt och har många trådar att följa upp. Athabasca University vill gärna besöka oss vid högskolan Dalarna vilket känns smickrande, vi behöver starka partners som tillsammans med oss vill ta nya steg inom ramen för nätbaserat lärande. Det finns redan många nätverk men som vi ser det så har flera av dessa nätverk fastnat i sina former och inte sällan så försöker man bevara det gamla och lyfter fram forskning som menar att asynkron kommunikation är bättre än synkron. Vi menar annorlunda och vi är på rätt väg men vi kan också göra saker annorlunda vid vårt lärosäte.

Stefan försöker förklara hur en dator fungerar för en amerikan på O'Hare Airport.

Wrapping it up

Vi börjar att närma oss slutet av vår resa i Canada. Vi ägnade morgonen åt möten på Athabasca University, bland annat mötte vi Cammy Peden på Learning Services. Hon ansvarar för att det skall finnas handledare (Tutor) för varje undergraduate course. Dessa fungerar som handledare och lärare för kurserna. Vi återkommer i vår inspelade analys om detta. Etfer ett intressant satmal var det dags för Stefan och hästen igen.Därefter besökte vi anläggningen där man producerade allt material som skickades ut till studenterna. Man köper även in böcker centralt och alla studenter måste ha samma upplaga så att det inte står olika saker i böckerna pga äldre versioner.

Efter denna visning åt vi lunch med Iain Robertson som fungerar som lite koordinator för undergraduate courses. Vi hade ett mycket intressant samtal och Iain ville gärna att Athabasca University borde besöka högskolan Dalarna för att få mer input. Det tyckte vi lät toppen och belönade hans insatser med en...häst:Senare på eftermiddagen gick vi ut och åt en middag med Dr. Terry Anderson som är mycket känd inom området nätbaserat lärande. Även Terry arbetar på Athabasca men tillhör dem som vill framåt och som vågar testa nya idéer. Han funderar mycket över web 2.0 och hur vi kan nyttja social networking inom högre utbildning. Vi hade ett mycket bra samtal och han fick oss att se Athabasca University ur en annan mer progressiv synvinkel vilket var viktigt. Vi kunde tillsammans med honom identifiera de viktigaste aktörerna i världen inom detta område vilket var givande. Vi återkommer i vår rapport om detta.

Efter middagen så var det dags för Stefan att överlämna vår sista häst. I detta fall var det mycket lyckat då hans släkt, som utvandrade i slutet av 1800-talet, härstammade från Dalarna.

Efter ett trevligt samtal med Terry Anderson var det Daladags

I filmen nedan ger vi lite mer synpunkter på dagen och ger er även svaret på den fråga vi har burit med oss genom resan...kommer vi att finna det nya lärandet?

Rodheim analyserar

Under resan hem från Athabasca till Edmonton (15 mil)så samtalade Stefan och jag mycket om upplevelsen av dagens möten. Stefan ville gärna delge oss alla hans tankar om dagens möte, han tar här särskilt upp själva tentamenshanteringen vilket vi förstod efter vårt möte med Mr. Mark Fabbro var ett mycket rigoröst arbete och som tog upp mycket administrationstid:

Athabasca Tour

En snabb guidning av Athabasca town:

På Athabasca University

Vilket välkomnande! Vi var väntade och blev genast mycket varmt omhändertagen av Mrs. Nancy Tarrant-Wood som fungerade lite som tour-guide, receptionist och allmän glädjespridare.

Nancy Tarrant-Wood

Därefter fick vi en snabb genomgång av utvecklingen vid Athabasca University av Dr. Nancy Parker. Athabasca har idag över 37 000 studenter på distans. Inte en enda läser alltså på campus och det enda tillfället då man besöker campus är vid examen. Till stöd för undervisningen nyttjar man rätt mycket personal som hjälper lärare att ta fram utbildningsmaterial. Det hela är mycket formaliserat och själva framtagningsprocessen går igenom sju steg (se: 7 phases of course development). Mycket av materialet som tas fram skickas per rekommenderad post och det hela står i stort sett universitet för. Enligt de studentundersökningar som man genomfört så är studenterna inom alla program mycket nöjda med studieformen. Målgruppen är först och främst inte unga studerande utan vuxna i åldern 35-40. Genomsnittsstudenten har traditionellt sett varit en kvinna på 35 år. Universitetet arbetar mycket med validering och tillgodoräknande av tidigare betyg för att kunna se vad som krävs för att få ut en examen. Vidare har universitetet en mängd studenter som kommer från studieovana miljöer. Man ger ett stort antal program som återfinns på denna länk samt har också skapat sidor där man kan testa sina kunskaper för att se om man kan klara av studierna . Mycket lät bra och spännande...

På eftermiddagen träffade vi Dr. Cindy Ives och Mr. Rodger Graham som arbetar med utveckling av distansutbildning. Dessa två var inte lika positiva till utvecklingen på Universitetet då man ansåg att man inte tog tillräckliga steg framåt i utvecklingen. Vi vaknade till och plötsligt insåg Stefan och jag att merparten av studenterna inte alls läser onlinekurser utan vad som sker i processen är i stort att en lärare tar fram en kurs tillsammans med personal som bistår läraren med utvecklingen av kursen och plockar ihop allt som behövs och skickar därefter ut hela kursen...i pappersformat...till studenten som sedan läser in allt och därefter är det i stort sett tentadags (inom sex månader skall tenta skrivas). När läraren har skapat kursen så är den helt klar och kan inte ändras, inte förrän vid nästa tillfälle då kursen ges igen. Man arbetar inte alls med realtidskommunikation och sänder inte ut en enda föreläsning i stort sett. Vi beskrev hur vi arbetar vid Högskolan Dalarna och det fanns stort intresse hos Dr. Ives och Mr. Graham att kunna utveckla verksamheten mer enligt vår modell. Vi återkommer om detta i vår dokumentation men en kort analys inspelad direkt efter mötet kommer nedan i muntlig form.

Efter vårt möte så var det dags för vår traditionsenliga gåva...hästen.

Dr. Cindy Ives och Mr. Rodger Graham

Möte med Athabasca University

Idag är det möte med Athabasca University (sidan ligger nere just som jag skriver detta) som ligger ca 12 mil norrrut om Edmonton. Ett universitet som inte har några studenter på campus utan skall ha 34 000 studenter online istället. Det märktes att både UBC och SFU talade om Athabasca med viss respekt men även utifrån ett konkurrensperspektiv där de inte såg så positivt på Athabasca. Athabasca ersätter nämligen lärarna bättre än vad UBC och SFU kan göra. Samtidigt så är villkoren i de kontrakt som lärarna ingår tuffare än vad UBC och SFUs är...åtminstone menar inte minst UBC detta.

Dagens program ser ut som följer:

• 09.00-09.30: Over view of AU with Dr. Nancy Parker-Institutional Studies
• 09.30-10.30: Tour of AU Campus with Mrs. Nancu Tarrant-Wood
• 10.30-11.00: Coffee and ready for next meetings
• 11.00-12.00: Mr. Mark Fabbro-Exams
• 12.00-13.00: Lunch
• 13.00-16.00: Dr. Cindy Ives and Mr. Rodger Graham-EMD

Vi återkommer med rapport efter dagens möten.

Lite filmsnuttar

Vill bara uppmärksamma läsarna av bloggen att det nu finns en del filmsnuttar att ta del av längre ned i bloggen. Vi kommer att lägga upp fler sådana hoppas vi.

Vädret varierar

När vi lämnade Vancouver var det barmark, när vi sedan kom upp i Rocky Mountains så blev vädret mycket osäkert. Ena stunden kunde det regna medan det i andra var sol som strax därefter övergick i snöfall. Vi har dock haft tur med vädret och fått sett så mycket vackert. Naturen har samtidigt varit vänlig mot oss och vi har fått chans att bl.a. fått se en vithövdad Örn. En kall och klar vinterdag kan vår resa se ut som nedan:

Kvalité i distansutbildning

Det är ofta bra att vänta ett par dagar innan man skriver ned vad det är som man fått att tänka på efter de besök vi gjort. Det som jag kort vill ta upp är hur man jobbar med kvalitetsarbetet i kurser på UBC. Det första som delgav oss är att alla kurser som ska ges på distans går genom deras center så att de direkt kan vara med och bygga in en struktur för att det skulle bli god kvalité i kurserna. De är alltså med i framtagandet av studiehandledning och även av undervisningsmaterial. Jag tror att detta är något som skulle vara bra att införa även hos oss speciellt ur en kvalitetsaspekt. I Sverige har vi en helt annan syn på kursen och vem som har rätt att tycka och tänka runt omkring den. Vi är mycket mer protektionistiska, läraren är den som är experten på både kursupplägg och innehåll. Jag vet att inte alla ser det så men det är vanligt. Om vi kunde se varandra som tillgångar istället för som kontrollanter så tror jag att kvalitén skulle öka. IKT har erfarenheter från många olika kurser och program över vad som fungerar och det viktigt att dela med sig av detta.

Nu har vi inte det incitament som man har vid UBC. Där betalar man kostnader för utveckling och sen står Office of Learning Technology (OLT) för allt vad gäller multimediaproduktioner, animationer osv som behövs i kursen, så det är klart att man då nyttjar OLT. Kanske skulle man även hos oss kunna ha en pott med medel som vi från IKT skulle kunna fördela på projekt som behöver utvecklingsstöd precis som det var i början av vår utveckling när vi hade nätuniversitets pengar.

Den andra delen av kvalitétsarbetet var det att centret fick in svaren från universitetes kursvärderingsfrågor, inte samtliga frågor men de som rörde de övergripande om kursen. OLT sammanställde svaren och de kunde på så sätt följa utvecklingen. De  gick även in och studerade varje kurs specifikt för att se om de är något som behövs åtgärdas vid någon kurs. Jag tror att vi skulle behöva något liknande. Det vore otroligt bra att få se hur studenten ser på kvalitén i våra distanskurser så att vi kan stötta kurser som är i behov av detta samt att vi skulle få en bild av hur vi ska gå vidare med utvecklingen av verktyg för distansutbildning. Något som skulle vara ovärderligt är också att kunna använda informationen för att kunna sätta in utbildningsinsatser för våra lärare.

Ja det finns mycket mer att skriva men detta var kort, även om det inte blev så kort J

På väg

Mellan våra möten i Vancouver och vårt två-dagarsmöte i Athabasca så färdas vi med bil genom en storslagen natur och miljö...Rocky Mountains. Det är tur att vi har en lång resa för vi har mycket att samtala om. Naturen och kulturen präglar oss dock och vi kan inte låta bli att visa lite av vår resa i denna blogg.

Några kommentarer

Efter vårt möte på UBC och Office of Learning Technology (OLT) så känner vi oss lite omtumlade. Men inte på grund av att vi känner att vi fått mycket att fundera över vad gäller nya intreyck...snarare på grund av att vi ser så lita av visioner eller nytänkade. UBC är det Universitet som utvecklade WebCT (som numera är uppköpt av Blackboard) och som har arbetat med någon form av distansundervisning redan från 40-talet. Även här finns en stor organisation som arbetar med att skapa animationer, grafik, webbsidor mm för att få det att se bra ut men man arbetar inte alls just med realtidskommunikation.

Det som vi efter detta möte diskuterat flitigt är varför man inte vill arbeta med interaktion i högre grad. Ett universitet som dessutom tagit fram en plattform för digitalt lärande och som dessutom har stöd för viss realtidskommunikation (Wimba-fast det nyttjades inte) inte arbetar mer med dessa verktyg som stöd för undervisning. Helt uppenbart så betraktar ledningen vid både SFU och SBU distansundervisningen som en mindre viktig verksamhet och är kanske inte så strategiskt viktig för rekrytering.

När vi valde plattform vid Högskolan Dalarna valde vi att inte satsa på några Nordamerikanska LSM bl.a. för att vi ansåg att dessa hade pedagogik som inte stämde överens med vår nordiska pedagogik. LSM-en bygger mycket i Nordamerika på kontroll och tilldelning av ordet till studenterna/eleverna. LMS i överlag baseras på en tanke om asynkrona möten och samtal och det man har gjort är att överföra pappersuniversitet till ett digitalt format men som fortfarande baseras på idéer om hur vi gjort tidigare och att "pappersideologin" ligger som en våt filt över hur man tänker kring nätbaserat lärande. Allt baseras fortfarande på den gamla akademin. När vi frågade SBU om visioner för framtiden så talade man om open educational resources, dvs öppna lärresurser, där ville man gå vidare och de medverkade och deltog i Educase som är en ideel organisation som verkar för nyttjandet av informationsteknologi i högre utbildning. Deltagande i konferenser och andra sammanhang var viktiga men fokus ligger mycket på forskning. Forskning i sig är viktigt men vi ser allt fler rapporter som lyfter fram det positiva i asynkron kommunikation. Högskolan Dalarna arbetar mycket med synkron kommunikation och vi har sett att det givit resultat både vad gäller pedagogisk utveckling såväl som studentrekrytering. Vår fråga är...hur kan så många kända universitet ha så mycket forskning men kommit så kort på vägen? En viktig fråga som vårt lärosäte måste ta itu med är således, dock i än högre omfattning, forskning inom området nätbaserat lärande och synkron kommunikation .

Stefan Rodheim sammanfattade en del av det som jag (Jan Svärdhagen) skrivit ovan i nedanstående film:

Flera timmar senare

Då har vi träffat ytterligare ett universitet och diskuterat med dem. Vi får ibland hålla oss och bita oss lite i tungan för att inte ta över och vill ge lite andra perspektiv. UBC hade 2007 sammanlagt 4338 distansstudenter vilket är ungefär en siffra som är i paritet med Högskolan Dalarna men det som förvånade oss var att ca 80% av dem fanns på Campus och läste andra Campuskurser. Vidare var de flesta distansstudenter också rätt regionalt lokaliserade i delstaten Brittish Columbia, följer i och för sig naturligt utifrån ovanstående faktum.

Så snart vi fått över våra inspelade korta rapporter så får ni mer information om vad vi ansåg om mötet.

Dock var det ett trevligt samtal och vi fick en del goda uppslag som vi funderar över. Efter vårt möte så var det dags igen "with the horse stuff". Alla ser lika förvånade ut när Stefan börjar prata hästar.

Stefan försöker att förklara Dalahästens storhet inom Svensk kultur för Christopher Crowley, Kate Flemming och Marianne Schroeder. Huruvida Stefan lyckas är en annan fråga.

University of Brittish Columbia

Då har vi ett nytt och stor universitet att besöka University of Brittish Columbia är inte bara ett universitet...det är en stadsdel av Vancouver beläget på en halvö. Universitet verkar ha stora resurser med tanke på alla byggnader. Det är flådigt och det är mycket betong. Egen golfbana ger väl kanske än mer glans åt Universitetet...vad vet vi.

Vi är på väg att besöka de som arbetar med stöd för lärare inom ramen för distansutbildning. Byggnaden som vi ska vara i ser ni på bilden nedan. Våre erfarenheter från detta möte kommer snarast.

Ike Barbers Learning Centre

Breakfast at Morrissey

En ny dag och storm väntas dra in över Vancouver. Man varanar för mycket starka vindar och nedfallna träd. I väntan på stormen äter vi en god frukost på Morreisey pub.

Egg and bacon

Inför mötet idag på University of Brittish Colombia (UBC) går vi igenom gårdagens intryck och förbereder oss för de möten vi har under dagen. Vi skall bland annat möta personal vid Office of Learning Technology (OLT) som dels stödjer lärare i nätbaserat lärande i utvecklandet av kurser. Vi återkommer med rapport.

Förberedelser i skön miljö

Möte på LIDC på Simon Fraser University

Efter mötet på CODE eskorterades vi av John Moore till LIDC (Learning and Instructional Development Centre), John funktion är Associate director vid LIDC som är en organisation som omfattar ca 50 personer. LIDC skiljer sig från CODE på så sätt att man arbetar något mer strategiskt i utvecklingsarbetet. De ger ett stort antal kurser som i viss mån kan motsvara Högskolan Dalarnas högskolepedagogiska utbildningar. Skillnaden är dock att dessa kurser inte är obligatoriska på SFU. Samtidigt arbetar de med pedagogisk utveckling och inte minst nätbaserad utbildning. De arbetar med WebCT vilket är en plattform som köptes upp av Blackboard och i viss mån är identiska numera. Samtalet kom mer att handla om hur vi arbetar vid Högskolan Dalarna och det framkom i det samtalet att man inte alls arbetar med realtidskommunikation som del i online-utbildningar. Mycket bygger på att man ibland kommer till campus och till stor del är det textbaserade utbildningar och med stöd av digitala lärresurser. De har stor erfarenhet av just detta och har tidigare varit involverade i Merlot som är en Multimedia Educational Resource med fokus på högre utbildning. Vi har undersökt denna tjänst men tidigare inte ansett att den varit särskilt givande, men enligt SFU så händer det mycket inom området och därför bör vi på högskolan undersöka Merlot bland andra nätbaserade tjänster som erbjuder lärresruser online.

Vi skriver en djupare rapportering om detta möte och kommer senare att lägga ut detta.

Efter mötet fick vi tillfälle att samtala över en god indisk lunchbuffé...men först...hästen.

Sen en god lunch
Lunch med John Moore och kollegan Christine Kurbis, Program Coordinator

Ett litet men trevligt välkomnande

En av byggnaderna på Simon Fraser University

Det är inte så svårt att finna rätt i trafiken i Vancouver...alla gator är mer eller mindre ordnade i ett rutnät så att hitta till Simon Fraser University (se på kartan) var inte så svårt. Däremot var det svårare att hitta på detta gigantiska Campus som satsat på byggnader och betong. Efter lite guidning av trevliga och hjälpsamma studenter så fann vi en rätt byggnad och vi var väntade. Den första halvtimmen fick vi en genomgång av Director Yvonne Tabin. En kvinna som verkligen kunde snacka snabbt och tyvärr gav inte detta inledande särskilt mycket. Därefter samtalade vi med de som arbetar i verksamheten vilket blev mer intressant.Centre for Online and Distance Education (CODE) är en avdelning som servar institutioner och dess lärare med allt material som lärarna önskar i form av illustrationer, LMS frågor såväl som hjälper till med att finna rätt i copyright-djungeln. Bara den sistnämnda uppgiften sysselsätter två personer på CODE. Det innebär att om jag önskar så kan jag be CODE undersöka möjligheterna till att nyttja ett upphovsrättsskyddat material samt även se till att läraren kan nyttja det materialet (i den mån det är möjligt). Organisationen är stor med många anställda samtidigt som vi finner att trots denna stora avdelning så når man inte fram. I stort sett är denna service kostnadsfri för beställarna vilken inte alltid är så lycket förstod vi.
Som exempel kan nämnas läraren som beställde ett mycket stort material där många illustrationer mm ingick vilket tog hundratals timmar att ta fram för CODE. När sedan det hela var färdigställt så ville inte läraren nyttja materialet.

Fler reflektioner om detta möte kommer. När vi var färdig med mötet så var det dags att tacka på vårt traditionella sätt....med en Dalahäst såklart.

Världens längsta dag är över

Med alla tidsförskjutningar så blev gårdagen så lång att vi aldrig trodde att den skulle ta slut. Nu är det dock en ny dag och efter en rätt så god natts sömn så är är vi snart på väg Simon Fraser University. Lite genomgång på morgonen om vad vi skall tala om samt vilken som är bästa resväg till Universitetet som ligger ca 2 mil bort.Stefan sitter och förbereder sig i väntan på frukost.

En lång resa senare

Äntligen kom vi fram till Vancouver. En rätt lång resa med ett stop i Chicago. Tidsomställningen med en förskjutning på nio timmar känns men vi verkar rätt snart komma förbi den. Imorgon torsdag blir det ett besök på Simon Fraser University som har ca 30-35 000 studenter varav kanske en ca 6-7000 är på distans. Det ska bli spännande att träffa dem.
Stefan Rodheim känner sig lite befriad från allt sittande i transfern på O´Hare flygplatsen i Chicago.